Rapporter från händelser i föreningen

2024-11-12 Tumbos vikingatid. Gravfält, bebyggelse och strandlinjer

Tisdagen den 12 november genomförde lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner den sista föreläsningen för säsongen. Åhörarna som kommit till Contrast skulle få höra om de vikingatida Tumbogravfälten.
Föreläsaren Robert Gustafsson, fil.kand. i arkeologi, inledde föredraget med att visa en bild på Sigurdsristningen. Till vänster på ristningen visas nämligen befolkningen avbildad i form av smeder. På frågan om hur många som noterat denna del av ristningen blev svaret att vi inte var många som noterat den. Vi fick också frågan om hur många av oss åkt genom Tumbo och uppmärksammat gravhögarna. Där blev svaret tvärt om – många har sett dem och noterat att de är många.

Gravhögarna i Tumbo är belägna norr och söder om kyrkan. Totalt har 38 gravhögar undersökts. De flesta undersöktes under 1920/30-talet. Men 13 av dem undersöktes nyligen, nämligen i september 2024. Vid detta tillfälle medverkade Robert Gustafsson i arkeologarbetet. Fynden som gjordes var exempelvis spännbuckla, pärlor, yxa, betsel, broddar för hästar och annat. Människoben och ben från olika djur tillhör också fynden som gjorts. Gravhögarna är s.k. brandgravar, dvs man placerade den döde och eventuella djur på en bädd av ved och brände dem. I några av gravarna har man funnit något man kan likna dagens urnor.
Tumbos gravhögar är sensationellt många. Gravarna är olika stora, allt från 5 till 18-20 meter i diameter och som namnet säger är det högar formade som kullar.

De största och flesta vikingatida gravfälten finns på Birka, 1920 gravhögar. Därefter kommer Tumbo norra och södra med 1350 högar, därpå Åsbymon och som god fyra kommer gravhögarna vid Gamla Uppsala. Uppgifterna om antalet gravhögar kommer från Riksantikvarieämbetet.

Med tanke på att så många gravhögar finns i området borde det finnas spår av större bosättningar. Men några sådana har man inte hittat, vilket är konstigt, enligt Robert Gustafsson.

Strandlinjen då? Vattnet låg 5 meter högre än idag. Det gick i stort sett att ta sig från Mälaren in till Väsbyviken via Tumbo, som finns illustrerad bland bilderna nedan. Det som idag är sundet mellan Västmanna- och Södermanlandssidan, Kvicksund, tros ha gjorts för hand.

De många frågorna efter föredraget visade att intresset var stort.

Eva Alström tackade Robert Gustafsson med en blomma och ett stort tack för en intressant föreläsning. Eva passade också på att hälsa Robert välkommen åter längre fram.

Vid pennan: Yvonne Karlsson
Foton och ©: Robert Gustafsson, Eva Alström, Hans Henningsson

Fil.kand. i arkeologi Robert Gustafsson, Foto: Robert Gustafsson

2024-10-15 Transportvägar från Hellefors styckebruk i Hälleforsnäs till Hållsta – föreläsning av Kenneth Engvall

På tisdagskvällen kom Kenneth Engvall till Contrast för att berätta om hur Hellefors Bruks transportvägar genom Södermanland kom till. Bruket anlades 1659 av den polske eller möjligtvis vallonske gruvmannen Abine Noy. Han fick privilegiet att bryta malm. Därmed var grunden till Hellefors Bruk/Styckebruk uppbyggt. Vi hoppar framåt i historien om bruket där Lars Gustaf Celsing ärvde bruket m m efter sin far Gustaf Celsing. Det som fraktades genom det sörmländska landskapet till Torshälla, i slutänden, för att transporteras vidare till Stockholm eller andra städer.
Från början var vägen en väldigt smal väg, mer i form av en stig. Så skulle vi idag kalla vägen. Där drogs vagnar av oxar eller hästar. Den vägen kom att kallas Den Gamla Vägen eller Vintervägen. Så småningom togs beslutet att en ny och bredare väg behövdes. Vägen till att denna anlades var lång och krånglig. Detta eftersom den drogs över olika godsherrars marker. Den största godsherren var dock Lasse Celsing som var god vän med de övriga. 1860-talet var den tid då vägen var grusad och klar. Järnvägen gör sitt intåg i det svenska samhället. Det var något som E F von Celsing tog fasta på och kämpade för att få till ett stickspår från Flen till Hellefors. Detta blev till slut verklighet 1909.

Vi undrar vad som fraktades utmed Den Nya Vägen. Kanoner, vedspisar, grytor, stekpannor, våffeljärn och andra småprodukter.

Föredraget var uppskattat av de drygt 50 åhörarna. Flera frågor och kommentarer delades efter föredraget.

Vid pennan: Yvonne Karlsson
Foton: Hans Henningsson, Yvonne Karlsson

Tryggve Lundh, ordförande, hälsar välkomna till föreläsningen

2024-10-06 Styrelseledamoten Leif Persson har lämnat oss

Det är med stor sorg Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner får meddela att vår styrelseledamot Leif Persson hastigt lämnat oss.
Leif var intresserad av arkeologi och tog med medlemmar på vandringar. Han forskade också på ämnet Nyby Bruk och var medförfattare i litteratur bl.a. om Torshälla.
Leif kom med i föreningen och styrelsen redan från början. Han har genom sitt lugn, sin underfundiga humor och omtänksamhet varit en stor tillgång på många plan i föreningen och för dess medlemmar.
Våra tankar går till hans familj.
Styrelsen Eskilskällans Vänner

2024-09-24 Johanniterna i Klosters kyrka – föreläsning av Christer Ericsson

Christer Ericsson, professor emeritus i historia, barnfödd i Torshälla och tidigare verksam vid Mälardalens högskola (nu universitet) och Örebro universitet avslutade Eskilskällans Vänners serie av föreläsningar om Klosters kyrka med att i den tredje och avslutande föreläsningen om Klosters kyrka berätta om Johanniterorden i Världen, Sverige och Eskilstuna.
Christer Ericsson informerade om Johanniterna på att annorlunda och mycket givande sätt.
Eskilskällans Vänner samarbetar i denna föredragsserie med Klosters kyrka och, konkret med Johannes församling och dagens föreläsning lyfta informationen till en högre nivå genom Christers berättelse om denna världs äldsta riddarorden, dess organisation och statuter.
Christer redogjorde för hur Johanniterna har deltagit aktivt i utformningen av Europas historia, genom innehav av kloster, egendomar och deltagande i korståg m.m. Och när Johanniterna i samband med korståget tvingades utträda från Jerusalem lokaliserade Johanniterorden om sitt arbete i Acres och senare med starka fästen på Rhodos och Malta ( Se Malteserorden).
Men man ar också starka i Eskilstuna, se exempelvis kyrkans utställning om Johanniterna, och vid ett år berättas att Johanniterna erhållit genom donationer 94 gårdar med landområden på 1300-talet. Donationerna lämnas till Johanniterna för en plats i gengäld av den lämnande till en plats i himmelriket. Jfr Avlatsbreven.
Christers intressanta föreläsning hölls inför 80 intresserade åhörare och frågor ställdes och besvarades.

Vid pennan: Tryggve Lundh, ordförande i Eskilskällans vänner
Foton: Eva Alström och Tryggve Lundh

2024-09-14 Medlemsvandring vid Slottsskolan

Den 14 september hade Eskilskällans Vänner en arkeologisk vandring för medlemmar i föreningen. Arkeologen och styrelsemedlemmen Erica Strengbom berättade om Slottsbackens historia som snabbt kan sammanfattas som en plats för alla tider.
Vandringen startade på Slottsskolans skolgård invid de runstenar som finns på skolgården. Både runstenar och delar av en så kallad Eskilstunakista (även kallade tidig kristna gravmonument) påträffades när Klostergatan byggdes år 1912. Någonstans vid Slottsbacken har en Tuna gård legat och runstenarna och Eskilstunakistan visar på ett tidigt kristnande.
Vidare fortsatte vandringen till trädgårdsmästartomten rakt över Klostergatan. Inne i trädgården undersöktes på 1960-talet ett område med flera faser av bebyggelse. Stolphål och ett fyndförande kulturlager som kan vara spår av Tuna gården och en tidig kristen träkyrka. På samma plats undersöktes den romanska stenkyrkan som tros vara Eskils gravkyrka.
Senare under 1400-talet tillkom en större klosterkyrka som delvis låg till grund för Eskilstuna hus, den kungsgård och sedermera slott som uppfördes på platsen i samband med reformationen.
Evenemanget avslutades med en tur upp på Oxbacken/Slottsbacken där det finns gravlika formationer som kan vara förhistoriska gravar, så kallade stensättningar.

Ett trettital medlemmar följde med på turen och många intressanta frågor och diskussioner avhandlades denna vackra höstdag.

Vid pennan: Erica Strengbom
Foton: Eva Alström, Leif Persson och Tryggve Lundh

Deltagarna har anlänt och inväntar vandringen runt Slottsskolan under ledning av Erica Strengbom.
Foto: Tryggve Lundh

2024-06-12 Klosters kyrka

Björn Norman, arkitekt SAR/MSA, inledde föredraget med en historisk återblick på kyrkobyggnadens tillkomst, arkitektur och dess betydelse i staden.
Redan under 1840-talet hade behovet av en ny kyrkobyggnad i Eskilstuna aktualiserats. Fors kyrka användes av staden samt Fors och Klosters landsförsamlingar men också av Faktoriet.
När Johanna Fredrika Zetterberg avled 1867 testamenterade hon en del av sin stora förmögenhet till stadens förkovran. Denna del av arvet sattes i en fond som år 1900 hade ett värde av 276 000 kr. En arkitekttävling utlystes vid sekelskiftet 1900. 17 tävlingsbidrag lämnades in. Det vinnande förslaget var författat av arkitekten August Ewe verksam i Berlin. Staden och församlingen kunde dock inte genomföra kyrkbygget då medel saknades.
1908 hade man tagit fram ett nytt förslag nu författat av stadsarkitekten Emil Befwe. Man beslutade genomföra bygget men när ritningarna granskats av Överintendentsämbetet stämplades ritningarna ”I nåder icke gillad”!
1917 tog man på nytt tag i frågan och tre arkitekter bjöds in för att utforma Eskilstuna nya kyrka. Det vinnande förslaget var författat av arkitekten Otar Hökerberg och det är efter hans ritningar Klosters kyrka har uppförts.

Kyrkan invigdes 9 maj 1929 och har i år funnits som blickfång i vår stad i 95 år. Hur har då byggnaden klarat tidens tand? Enligt Björn Norman har den klarat sig bra när det gäller tegelstommen och fasaderna. Inga sättningar trots att marken på norr är en utmaning vid varje bygge. Man sparade in på grundläggning av golvet i långhuset vilket medförde sättningar och en omfattande reparation1940 och som resultat gör att golvet i kyrkan är belagt med linoleummatta. Taket har läkt i omgångar vilket medfört saltutfällningar i tegelmurarnas övre delar. De ljusa valven har också behövt lagas och rengöras.
Några moderniteter har tillkommit, såsom ny orgel i början av 1970-talet. Musikrum inreds samtidigt och förråd inrättas. Handikappanpassad entré med ramp och hiss tillkommer mot Östergatan 1974. 1985 tillskapades också en öppen yta i korsmitten.

Några fakta:

1 400 000 stortegel beställt från Lina Tegelbruk (Södertälje)
20 murare samt tegelbärare
Tegelhuggning utfördes av tre till fyra män i tegelskjulet.
Kyrkbygget var ett utflyktsmål på söndagarna
Ett skrin med mynt/dagens tidningar/namn på donatorer/annat aktuellt murades in i södra tornet
Arbetet med grundläggning och sockelmur påbörjades 17 november 1925
Vild strejk utbröt under våren 1928 av murarna som varade i fyra dagar
Kyrkan hamnade fel, 8 meter för nära Strandgatan

Björn avslutar sin del av föredraget med dessa orden; ”För mig är Klosters kyrkobyggnad ett fantastiskt byggnadsverk som jag sedan jag flyttade till Eskilstuna i mitten av 1970-talet ständigt återkommit till för att studera byggnadstekniska lösningar och andra hantverksmässiga bearbetningar av materialen tegel, granit, smide och koppar. Byggnaden har verkligen åldrats med värdighet!”

Eva Alström, antikvarie, tog över mikrofonen och berättade om de vackra inventarier och om de konstnärer som skapat dessa som finns i kyrkbyggnaden. Ett stort antal av de kyrkliga föremålen skänktes av Eskilstunafabrikörer och deras familjer vid kyrkans uppförande 1929.

Dit hör t ex altartavlan av den flamländske mästaren Martin de Vos från år 1600 med herdarnas tillbedjan målat i ljusdunkelteknik. Det vackra dopfatet i silver skapat av Anna Petrus. De ståtliga mässingskronorna och de unika psalmtavlorna med musicerande änglar. Triumfkrucifixet snidat av Albert Helldén Hällby Brunn och det jättelika målade kyrkfönstret som skildrar Eskilslegenden.

Eva berättade också att predikstolen, liksom altare, orgelfasad, bänkar och övriga träarbeten i kyrkan har utförts av Nordiska Kompaniets verkstäder i Nyköping efter arkitekt Otar Hökerbergs ritningar.

Glädjande var att ca 100 åhörare hade sett inbjudan till föreläsningen. Nu återkommer Eskilskällans Vänner till hösten med ett intressant program. Ett av dem kommer faktiskt att ske i Klosters kyrka och även detta i samarbete med S:t Johannes Församling.
Vid pennan: Yvonne Karlsson med mycket god hjälp av Eva Alström och Björn Norman
Foton nedan: Hans Henningsson och Eva Alström

2024-05-11 Guidad visning Husberget i Torshälla med Leif Persson

Ett soligt och varmt Torshälla hälsade ett 50-tal besökare välkomna till höjden bakom brandstationen i Torshälla under lördagens guidade vandring vid den medeltida borgruinen Husberget.
Detta var ett gemensamt arrangemang mellan Eskilskällans Vänner och hembygdsföreningen i Torshälla, S:t Olofs gille. Ciceron var lokalhistorikern Leif Persson, Torshälla .
Vid vandringen såldes den nyutkomna boken om Husberget och utgrävningarna där på slutet av 1980-talet.
Besökarna var mycket intresserade och frågvisa och kom från hela kommunen.

Bilden visar förborgsplanen mellan huvudborgplatsen och Husbergsstenen som troligen ingått som ett slags ”kärntorn” i borganläggningen. I bakgrunden ser vi huvudborgen.
Leif Persson i centrum av bilden i brun jacka.

2024-05-09 Föreläsning om S:t Eskils gravkyrka Tuna och klosterutgrävningarna med arkeolog Erica Strengbom

Torsdagen den 9 maj kunde ett 150-tal åhörare åter stifta bekantskap med arkeologen Erica Strengbom, från Arkeologgruppen. Denna gång i Klosters Kyrka. Som ett led i kyrkans 95-årsjubileum berättade Erica om den mark som bl.a. kyrkan är byggd på, men också intilliggande Slottsbacken, Oxbacken och Slottsskolan.
Erica och arkeologerna har kunnat belägga att det finns spår av bebyggelse från järnåldern och framåt där de äldsta fynden är från verksamheter före klostertiden då Slottsbacken var en större gård med olika funktioner. Fynden tyder på att marken kan ha varit ägd av mäktiga familjer som var stora godsägare i Södermanland. Dessa kom att skänka stora jordegendomar till dem som bildat klostret på annan ort. Detta var i slutet av 1100-talet och början på 1200-talet. Därmed kunde man grunda och bygga klostret.

Senare uppförs Tuna kyrka, en mycket liten träkyrka följt av en något större stenkyrka, på platsen. Stenkyrkan kom under medeltiden att införlivas i det kommande Johanniterklostret. Fyndmaterialet har varit tämligen omfattande trots att de bara kunde gräva en väldigt begränsad yta. Klostret och slottet hade uppbyggda terrasseringar som man fortfarande kan se spår av som användes för odlingar både i kloster och slott.
På 1500-talets mitt uppförs en kungsgård på grunderna efter klostret. Vid en utgrävning år 2021 hittades rester av kungsgården. Bland annat undersöktes rustbäddar som byggnaden vilat på. För att ge byggnaden stabilitet fylldes hålrummen i berget upp med tegel, kullersten, slaktavfall, slanor, träplankor och träflis. Ett stort antal föremål fick också följa med, bland annat en sax och skosula från 1500-talet.

Någon kanske undrar vad arkeologerna funnit vid sina utgrävningar, som ägt rum i olika omgångar genom tiderna. Här följer några exempel; rester av eldplatser, guldgubbar från 500-700-talet (i lager), spår av fiskfjäll (från ruddammen?), brända och obrända djurben, råg och havre, bronskrucifix och bronskamhänge. Där finns sex lager av skelett och pilspetsar som kan komma från vikingatiden. Sist men inte minst har man funnit mynt från 1300-talet.

Vi kan redan nu meddela att Erica Strengbom kommer tillbaka under eftersommaren med en medlemsaktivitet då hon kommer att guida på området kring Slottsskolan.

Vid detta tillfälle invigdes också en utställning som berättar om byggnationen av Klosters kyrka. Den är fortfarande under uppbyggnad, så ett besök vid ett eller flera tillfällen rekommenderas.
En uppskattad konsert avslutades dagen med Oratoriekören.

Leif Persson
Foton: L Persson och Y Karlsson

2024-04-30 Överlämnande av Lokalhistoriskt pris 2023 till Hans A. Lidén

Tisdagen den 30 april, Valborgsmässoafton, fick Leif Persson tillsammans med sonen Erik möjlighet att överlämna Lokalhistoriska Priset 2023 till Hans A. Lidén.
Detta ägde rum på Sollentuna sjukhus där Hans just nu vårdas. Hans fick inte bara diplomet utan fick självklart boken om Husberget i sin hand som han arbetat mycket med de senaste åren.
Hans framförde sitt tack till föreningen och försäkrade att han uppskattar priset väldigt mycket!

Hans A. Lidén mottager diplomet som överlämnas av Leif Persson.
Foto: Erik Persson

2024-03-02 Föreläsning av fil.dr. Jörgen Lennqvist – Hjälmarsänkningen

Vid Eskilskällans Vänners årsmöte, lördagen den 2 mars, föreläste fil.dr. Jörgen Lennqvist om sänkningen av Hjälmaren. Föredraget handlade framför allt om dess konsekvenser på djur- och växtlivet, särskilt med fokus på det område där de största förändringarna skedde. Detta var runt västra och sydvästra Hjälmaren och Kvismaredalen. Föreläsningen besöktes av ett drygt hundratal åhörare.

Jörgen Lennqvist tog oss genom de senaste 200 årens mödor att reglera Sveriges fjärde största sjös vattenstånd. Sjösänkningen var den största och mest omfattande i hela norra Europa vid den här tiden och väckte berättigad uppmärksamhet även utomlands. I alla tider har våtmarker bedömts som värdelös och vattensjuk mark som inte var någon till nytta. I Sverige stod vi inför utmaningarna att föda en alltmer växande befolkning och det löstes genom utvandring, kolonisering av Norrland och torrläggning av ”onyttiga” våtmarker. I kölvattnet efter Hjälmarsänkningen kom allt fler initiativ till att torrlägga och sänka våtmarker och sjöar. Under 1900-talets andra hälft sker en omvärdering av nyttan av våtmarker – från värdelös till att skapa miljöer som bejakar biologisk mångfald och lindrar övergödning av våra vatten.

När det begav sig, under 1870/80-talet, kom ca 19 000 hektar mark att förvandlas från ”improduktiv” våtmark till att bli åkermark. Hjälmarens medelvattenstånd sänktes med över 1 meter (1,3 m) och de bägge Kvismaresjöarna försvann till största delen. Åkrar ersatte våta strandängar. Till en början föreföll utfallet av sjösänkningen vara mycket lyckat. Havren växte manshög på de gamla strandängarna vilket var lyckat då havren var en viktig exportprodukt till Londons hästdragare (!). Men snart kom vattenproblemen tillbaka som berodde på det märkliga förhållandet att när jorden odlades och kultiverades så sjönk den. Den har i dagsläget sjunkit med 1 meter! Och därmed har nästan hela vinningen med sjösänkningen gått förlorad. Genom alla utdikningar och ”uträtanden” av bäckar och diken har vattnet fått en både snabbare som rikligare förlopp. För att möta detta nya fenomen har man genom invallningar försökt att både ”stänga inne” som att ”stänga ute” vattnet. Bemästrandet av vatten är problematiskt – det man vinner på ena sättet, förlorar man på det andra. Det är inte lätt att kontrollera naturen. Men genom invallning har man skapat nya populära utflyktsmål med ett rikligt växt- och fågelliv.

För Eskilskällans Vänner
Leif Persson

2024-03-02 Lokalhistoriskt Pris 2023

Lördagen den 2 mars höll Eskilskällans Vänner sitt årsmöte. Vid dessa tillfällen är det tradition att dela ut Lokalhistoriska Priset.

I år har juryn – bestående av Tryggve Lundh, Eva Alström och Leif Persson – beslutat att priset skulle tilldelas arkeologen Hans A. Lidén bl.a. för hans insatser med utgrävningar vid Husberget i Torshälla.
Tyvärr hade Hans inte möjlighet att närvara vid prisutdelningen. Den kommer att ske i slutet av mars genom ett personligt besök hos pristagaren.

Motivationen löd: Hans A. Lidén har genom sin synnerligen värdefulla forskning om borgen på Husberget satt Torshälla på den medeltida stadskartan.

Eskilskällans Vänner gratulerar Hans A. Lidén till priset!

Tryggve Lundh med diplomet som tilldelats Hans A. Lidén
Foto: Hans Henningsson

2024-03-02 Årsmöte

Årsmötesförhandlingar ägde rum lördagen den 2 mars.

Till styrelse valdes:
Tryggve Lundh, ordförande

Styrelseledamöter i övrigt:
Eva Alström, Hans Henningsson, Yvonne Karlsson, Nils Mossberg, Björn Norman, Christine Olsson, Leif Persson och Erika Strengbom.

Stadgarnas §§ 2,4 och 7 ändrades

Nya lydelser (ändringen i kursivt):

§ 2. Enskilt medlemskap i EKV erhålls efter anmälan till styrelseledamot av var och en som sympatiserar med EKVs strävanden. Utträde ur EKV skall anmälas till styrelseledamot. Medlem som under kalenderåret inte betalar sin medlemsavgift förlorar sitt medlemskap. Den som under tidsperioden 1 oktober – 31 december blir medlem i EKV är befriad från medlemsavgift för det innevarande kalenderåret.

§ 4. Styrelsen företräder EKV, bevakar dess intressen och handhar dess angelägenheter. Styrelsen skall verkställa årsmötets beslut och förvalta EKVs ekonomi. Protokoll skall föras vid styrelsemöte.

§ 7. EKV håller ordinarie årsmöte före mars månads utgång. Kallelse till årsmötet skall vara medlemmarna tillhanda minst 3 veckor före mötet, digitalt eller per post. Motioner till årsmötet skall vara styrelsen tillhanda senast 2 veckor före årsmötet.

Revisorerna yrkade på ansvarsfrihet för den gamla styrelsen vilket bifölls. Vidare beslutades budget för Eskilskällans Vänner och projektet Gyllenhielm-Ribbing i Sundbyholm.

Ordföranden i mitten, Tryggve Lundh, klubbade igenom punkterna på dagordningen
med van hand. Nils Mossberg t.v. förde protokollsanteckningarna och
Christine Olsson t.h. redovisade räkenskaperna.
Foto: Hans Henningsson

2024-02-13 Föreläsning Leif Persson – Husberget, en medeltida borg

Tisdagen den 13 februari var det premiär för våren 2024 första föredrag som styrelseledamoten och lokalhistorikern Leif Persson framförde. Ett knappt 60-tal åhörare hade samlats för att lyssna till föredraget.
Föredraget kom att handla om den medeltida borgen på Husberget i Torshälla. Anledningen var att det inom kort kommer att ges ut en bok om de arkeologiska utgrävningarna där och om borgen och stadens placering i det medeltida maktpolitiska landskapet. Borgen är viktig för att förstå ortens plats och betydelse i det medeltida stadslandskapet och sätter utan tvekan Torshälla och Rekarnetrakten på den medeltida kartan.
Hans A. Lidén drev under ett antal år ett medeltida borgforskningsprojekt som studerade borgarna i landsorten och inte de s.k. riksborgarna. Dessa landsortsborgar kallas inom arkeologin för befästa gårdar och är av ett enklare utförande och byggda med lokala material och resurser.
Boken behandlar ytterligare tre landsortsborgar efter den södra Mälarstranden inom dagens Strängnäs kommun.
Hans A. Lidéns forskning och insatser ledde också till att han kommer att erhålla Eskilskällans Vänners Lokalhistoriska Pris för 2023.

Leif Persson deltog i utgrävningarna mellan 1986-1989 och har sedan några år tillbaka haft kontakt med Hans A. Lidén, f. d. 1:e antikvarie vid Statens Historiska Museum, för att säkra en lättillgänglig beskrivning av det sensationella fyndet av de medeltida borganläggningarna på Husberget i Torshälla.

Det optimala hade naturligtvis varit att författaren och arkeologen själv hade kunnat framföra sitt föredrag, men på grund av ohälsa kunde detta inte genomföras. Istället har Leif Persson fått ett föredragsmanus från Hans Lidén som föredragshållaren bearbetat och illustrerat. Dels från bokens illustrationer men också med foton ur Leifs egna samlingar från utgrävningsåren.

Det medeltida lagret påträffas
I samband med markarbeten 1977 för ett staket över bergskrönet på dåvarande Stadskällarberget hittades brandrester och rödbränd lera, varvid lämningarna ”återupptäcktes”. På Olle Lorins initiativ genomfördes en antikvarisk kontroll och det konstaterades att lämningarna var ganska omfattande och kunde dateras till medeltid. Två år senare, 1979, gjordes en provundersökning i två långa meterbreda sökschakt, som korsade varandra i mitten av bergsplatån. Därefter kom det att dröja fram till 1986 innan lämningarna kunde börja undersökas mer systematiskt, och detta pågick i korta säsonger årligen fram till 1989. Totalt hade då drygt hundra kvadratmeter undersökts.

Torshälla kan vara äldre än från 1317
Torshälla är en av landets äldsta städer, men kunskaperna om dess medeltid är små – både utifrån det arkeologiska källmaterialet och det skriftliga. Kyrkans äldsta delar har daterats till 1100-talet, och den anses ha uppförts på platsen som en markering för att asatron övergivits. De äldsta skriftliga beläggen för namnet förekommer i några medeltida brev utfärdade i Torsharg 1252 av kung Valdemar Birgersson. Det finns en bevarad stamp från ett stadsgille, S:t Olofs Gille, vars stamp har daterats till tiden omkring 1275. Och det är bara i städerna som stadsgillen finns. Vilket kan indikera att staden är ca 70 år äldre än de äldsta stadsprivilegierna från 1317. Troligen har bebyggelsen förtätats till stadskaraktär redan under sent 1200-tal.
Förutsättningarna för Torshällas framväxt och utveckling ligger naturligtvis i det ekonomisk-geografiska läget och i områdets infrastruktur. I ett medeltida vattenstånd har Mälaren bildat en djup vik in mot åmynningen och staden. Vattnet har vid 12 – 1300-talet varit så mycket som 3 m högre än idag. Ån, som utgör häradsgräns mellan Öster- och Västerrekarne, var en viktig transportled in i landet mot Eskilstunabygden, Hjälmaren och Örebro. I Torshälla har genom landhöjningen bildats forsnackar i ån, och vid dessa måste transporterna omlastas. Här bör kronan ha haft stora intressen att bevaka genom möjlighet till förtullningar. Till detta kommer att Torshällaån korsas av den viktiga landvägen mellan Strängnäs och Arboga. Husberget ligger alldeles intill korsningen av dessa två transportleder.
Torshälla var en viktig förrättningsort på 1300-talet under huvudförvaltningen vid Nyköpingshus och ett administrativt centrum för de båda intilliggande häradena, Öster- och Västerrekarne. Landskapet är delat av en kuperad och skogrik förkastningslinje, Mälarmården, som sträcker från väster till öster och delar landskapet i två delar – en östlig mot Östersjön och en norr mot Mälarens södra strand. Det är först under historisk tid som Mälarmården blir koloniserat och exploaterat. En fogde har varit tillsatt för att förvalta denna norra del av Nyköpings län. Husberget ligger centralt och strategiskt i landskapet.
Redan läget uppe på en svårforcerad höjd talar för att skydd och försvar utgjort viktiga funktioner, och i det avseendet är platsen mycket väl vald. Man har inte behövt vidta några mer omfattande åtgärder för att anpassa den till ändamålet – de befintliga topografiska förhållandena har på ett enkelt sätt kunnat utnyttjas.
Prefixet Hus– i namnet Husberget kan antyda, att anläggningen varit kopplad till kronans administration och fungerat som förvaltningsborg. Till borgområdet ska inte bara Husberget räknas utan även Husbergsstenen, och området blir då omkring sextio gånger fyrtio meter stort. Husbergsstenen ligger på bara ett stenkasts avstånd, och dess plana hjässa är nivå med Husbergets.

Tre byggnadsskeden på borgklippan
Borgen på Husberget har genomgått 3 byggnadsskeden som alla har raserats under strid. Det äldsta,

Fas 1, är från sent 1200-tal eller tidigt 1300-tal. Den dateringen bygger på fynd av en svärdsspets som är daterad till denna tid samt ett C14-prov. Det äldsta skedet är också den tid då borgen är mest välbyggd och fick sin utsträckning med huvudborg med en byggnad på toppen, förborgen på planen mellan toppen och Husbergsstenen med stall, smedja och ekonomibyggnader och Husbergsstenen infogas i konstruktionen som ett ”kärntorn”.

Fas 2 brändes ned före 1365 vilket kan sammanfalla med tronstriderna mellan makthavande folkungar (kung Magnus Birgersson) och mecklenburgare. Det är känt att mecklenburgska trupper rörde sig i området vårvintern 1364 och att de intog Örebro slott och anföll och brände ned Stora Sundby slott och kastal i Öja, i Västerrekarne härad, som inte alls är så långt från Torshälla.

Fas 3 var mycket kortvarig 1367 – 1370 ca och var en mycket enkel konstruktion som av allt att döma uppförts under stor tidspress. Historiskt kan detta kopplas till folkungarnas väpnade uppror 1371 då de ville återta makten till den tidigare avsatte kungen Magnus Eriksson. Mecklenburganhängare i Torshälla kan då ha tagit sin tillflykt till det förra borgområdet på Husberget och i alla hast byggt en förskansning. Ett myntfynd – en brakteat – ger en bortre gräns till 1370-talet.

De egentliga borganläggningarna består av byggnadsfaserna 1 och 2. Fas 3 var en enklare förskansning för tillfälligt skydd. Hit kan man kanske även inräkna förskansningen på Holmberget i detta försvarskomplex då Olle Lorin har en datering från försvarsvallen till samma period 1370-tal. Ytan mellan Fas 1 och Fas 2 markeras av en upptrampad hård markyta med mängder av vapen- och rustningsfynd vilket tyder på omfattande strider. Möjligen kan dessa strider ha skett i upproret mot kung Birger Magnusson i efterspelet till Nyköpings gästabud 1318.

Husberget har fått tillbaka sitt ursprungliga namn
Det hittills enda kända historiska dokument, där Husberget omnämns med koppling till kronan, är förhållandevis sen. Det påträffades 1989 efter att grävningarna slutförts i familjen Zethelius arkiv i Eskilstuna stadsarkiv.
Dokumentet utgörs av ett memorial – en domstolsinlaga – som upprättats 1711 av häradshövdingen m. m. Nils Adelstierna. På ett ställe i dokumentet hänvisas till rannsakningar år 1644 rörande ägoförhållanden i Torshälla. I rannsakningarna uppger en av stadens borgare Lars ”Lunda-Lasse” Olofsson, att det på Husberget ännu finns ”wissa rudera till en ansenlig byggnad som der stått, och effter sägn berättas hafwa warit et gammalt Kongs huus, hwareffter det än idag kallas Huusberget”.
Lunda-Lasse var då i åttioårsåldern och Torshällas äldste invånare, född och uppvuxen i staden under femtonhundratalets andra hälft. Vid den tiden – alltså några århundraden efter sista branden – hade folkminnet ännu bevarat vad som en gång funnits på Husberget.
När vi tog de första spadtaget uppe på berget visste knappast någon i Torshälla något annat namn än Stadskällarberget. Idag vet vi mycket mera.

Guidning på Husberget den 11 maj av Leif Persson
I ett samarrangemang mellan Eskilskällans Vänner och hembygdsföreningen i Torshälla, S:t Olofs Gille, kommer en guidad utflykt till Husbergsborgen att arrangeras. Arrangemanget kommer att gå av stapeln lördagen den 11 maj kl 13.

Håll utkik på denna sida om när bokreleasen av Husbergsboken kommer att ske.

För Eskilskällans Vänner
Leif Persson

2023-11-28 Föreläsning Erica Strengbom – Slottsbacken, en plats för alla tider. Om utgrävningarna vid Eskilstuna slott

Tisdagen den 28 november kunde ett 60-tal åhörare åter stifta bekantskap med arkeologen Erica Strengbom, från Arkeologgruppen. Hon berättade den spännande berättelsen om Slottsbacken och Oxbacken från förhistorisk tid och fram till 1600-talet.
Erica utgick i berättelsen från sin arkeologiska rapport som nu är klar. Arkeologerna har kunnat belägga att det finns spår av bebyggelse från järnåldern och framåt, eller som Erica beskriver det – sex faser av bebyggelse, där de äldsta fynden är från verksamheter före klostertiden då Slottsbacken var en större gård med olika funktioner. Marken kan ha varit ägd av Folkungasläkten som var stora godsägare i Södermanland. De kom att skänka stora jordegendomar till klostret på slutet av 1100-talet och början på 1200-talet, grundade klostret.

Senare uppförs Tuna kyrka, en träkyrka följt av en stenkyrka, på platsen. Stenkyrkan kom under medeltiden att införlivas i det kommande Johanniterklostret. Fyndmaterialet har varit tämligen omfattande trots att de bara kunde gräva en väldigt begränsad yta. Klostret och slottet hade uppbyggda terrasseringar som man fortfarande kan se spår av som användes för odlingar både i kloster och slott.
På 1500-talets mitt uppförs en kungsgård på grunderna efter klostret. Kungsgården samlade in och producerade de förnödenheter som kungligheterna behövde. Ofta för avsalu men oftast för deras egen förtäring. Även kungens fogde var stationerad här för att driva in såväl natura- som kontanta skattemedel. Flera brev från Gustav Vasa är daterade i Eskilstuna gård vilket indikerar att han tämligen ofta besökte Eskilstuna.

Vid en utgrävning år 2021 hittades rester av kungsgården. Bland annat undersöktes rustbäddar som byggnaden vilat på. För att ge byggnaden stabilitet fylldes hålrummen i berget upp med tegel, kullersten, slaktavfall, slanor, träplankor och träflis. Ett stort antal föremål fick också följa med, bland annat en sax och skosula från 1500-talet.

Efter Gustav Vasas död 1560 tillföll kungsgården hertig Karl som ägde den fram till att den brann ner år 1573. Det blev startskottet för ett mäktigt byggprojekt. På grunderna efter kungsgården uppförs 1585 ett slott, Eskilstuna Hus, som i sin tur brann ned 1680.

Vi kan redan nu meddela att Erica Strengbom kommer tillbaka redan den 9 maj med ett föredrag i Klosters kyrka i ett arrangemang i samverkan med S:t Johannes församling i Eskilstuna. Vid det föredraget kommer Erica att berätta mer om den tidiga Tuna kyrka och helgonet S:t Eskils reliker som förvarades i ”hans” kyrka. Föredraget sker i Klosters kyrka med fri entré.

Leif Persson
Foton: Y Karlsson

En samling historiskt intresserade vänner.

2023-11-19 – Projekt Krusgårdsbrons återuppbyggnad

Leif Persson blev uppmärksammad på att det nu tillsatts en projektgrupp i Eskilstuna kommun/Torshälla stads nämnd om att återuppföra den i mars 1981 rivna Krusgårdsbron. Leif Perssons stora intresse för Torshällas historia gjorde att han tog kontakt med länsantikvarien på Länsstyrelsen i Södermanlands län och berättade att det kan finnas lämningar efter fartygsvarvet i området, inte enbart fartygsvrak. Något som är viktigt att ta hänsyn till vid en eventuell exploatering.

Här följer presentation av Cathrinebergs Warf (dagens Krusgården):

De lämningar som idag finns efter jaktvarvet i Torshälla består främst av de 4 vrak- och vrakrester som ligger på östra åstranden. De är registrerade som fornlämningar och därmed skyddade av svensk lag. Ska de påverkas i någon form måste det först föregås av en arkeologisk undersökning. Eventuella rester efter varvet ligger idag dold under gräsytan på östra åstranden, under de partier som förr kallades Cathrinebergs trädgårdar på stadskartorna från 1700-talet och framåt. 
Det stipulerades att om man ville inrätta ett skepparskrå i i hamnstäderna för sina skeppare måste också ett varv anläggas. Torshälla har haft skepparskrå sedan åtminstone 1600-talet. Under 1500/1600-talen bör vattenståndet ha varit ca 1,5 -2 m högre än vad det är idag. Det betyder att parkmarken väster om Skeppets förskola, på östra åstranden, bör ha varit vattentäkt.

*Harald Bäckstrands foto, som visar 1965 års vattenlinje, kan man skönja att det har skett avfasningar av markytan. Detta för att sannolikt skapa en slip för fartygsbyggande.*

På ett foto från 1965, taget från Lantmännens f.d. silotorn, av Harald Bäckstrand, har fotografen fångat den ytan och där kan man iaktta att det är en hel del markbearbetningar på markytan i den f.d. Cathrinebergs trädgård. Där dagens förskola och lekpark är belägen förefaller det ha varit en nedgrävning som jag tolkar som en möjlig docka för skeppsbyggnad.
På 1500/1600-talet var det säkert täckt av vatten. På Harald Bäckstrands foto, som visar 1965 års vattenlinje, kan man skönja att det har skett avfasningar av markytan. Detta för att sannolikt skapa en slip för fartygsbyggande. Den avfasningen tolkar jag som trolig från 1700/1800-talet då jaktvarvet återetableras på platsen. 

Från olika handlingar framgår att s k skärjebåtar 1599, skulle byggas vid varvet i Torshälla och att dessa, bl.a. uttryckligen, skulle gå i pendeltrafik på Eskilstunaån mellan Torshälla och Eskilstuna.

År 1607 skrev hertig Karl ett brev om att han önskade att hans skeppsbyggare Mickel Mårtensson skulle resa till Eskilstuna för att låta bygga 2 st pinatzer (pinasser – ett tvåmastat fartyg) till sin handelsflotta.
I juni samma år får skeppsbyggmästare Mårtensson förtäring, dvs mat och dryck, för att han ska segla hertigens skepp, som är byggd i Torshälla, från Torshälla till Stockholm.
I kungsgårdshandlingarna för Eskilstuna hus förekommer uppgifter om arbeten och beställningar på fartygsbyggen för skeppsvarvet i Torshälla. Till varvet i Torshälla lade hertig Karl – senare Karl IX – ut flera beställningar på skeppsbyggen och liknande. Exempel på detta är att 1575 byggde Anders skeppsbyggare en skuta. 1599 -1600 byggde Nils Jonsson, skeppsbyggare, en ny gallej under överinseende av skeppskaptenen Arvid Larsson. En gallej var ett mindre roddfartyg som uppenbarligen kunde användas som kanalbåt i det som vi kallar för Karl IXs kanal som kanaliserade Eskilstunaån mellan Torshälla och Hjälmaren. 1606-1607 byggde Mickel Mårtensson skeppsbyggare och Tomas Nilsson en skuta.1609 byggde Tomas Nilsson eventuellt ytterligare en skuta. I kungsgårdshandlingarna uppges ofta leveranser av spik till varvet i Torshälla. 

*T v Leif Persson och t h Kjell-Ove Matsson, 1988, vid undersökningen efter varvslämningar vid Krusgården. Här poserar de vid ett av de 4 fyra upptäckta vraken vid det f d varvet.*

Som jag nämnt ovan var det så att om en stad skulle ha rätt att inrätta ett skepparskrå måste det också knytas ett varv med en erkänd skeppsbyggmästare. Och 1787 etablerade sig en skeppsbyggmästare i Torshälla, den f d controlleuren Johan Fredric Örn som slår sig ned vid det gamla jaktvarvet vid Cathrinebergs gård, idag känner vi det som Krusgården. Det finns flera uppgifter från 1590-talet och tidigt 1600-tal om att ett varv skulle ha funnits i Torshälla och troligen är det på samma plats hela tiden.
På undertecknads initiativ gjordes 1989-90 dykundersökningar för att spåra det f.d . skeppsvarvet vid Cathrinebergs Warf. De utfördes av amatörmarinarkeologen och sjöfartshistorikern Kjell-Ove Matsson och hans dykarkollegor. Vid platsen för det gamla jaktvarvet påträffades vraklämningar efter minst 4 fartygsvrak av olika storlekar. Ett gott tecken på att ett varv har legat på denna plats.

Under den tidsepok jag har studerat, 1760-1860 ca, förekommer det ett 30-tal fartyg i Torshällas seglande flotta. Av dessa är drygt hälften byggda vid jaktvarvet vid Cathrineberg/Krusgården och de uppmättes i Stockholm under åren 1787-1826. 

Jakterna varierade en hel del i storlek. Från, i dagens termer, 20-25 m långa och 5-6 m breda och med ca 80-90 tons lastförmåga.  

Verksamheten bedrevs av skeppsbyggmästaren Örn fram till 1807 då han avlider. Vid varvet arbetade då, förutom Örn, 2-3 snickare eller timmermän. Omkring 1800 är också skeppsbyggmästare Örns son, Carl Fredric Örn, verksam vid varvet som timmermanslärling. Efter Örns bortgång övertar stadens huvudredare, Carl Adam Schepherus (CAS), varvet där han har timmermän anställda. I slutet av sin levnad bosätter sig CAS hos sin son i Mariefred där han enligt en släkting, som haft kontakt med mig, ska ha avlidit utblottad och djupt skuldsatt. 

Omkring 1840 verkar dock verksamheten vid varvet vara avvecklad och den nya huvudredaren Pehr Gustaf Schotte kommer nu att använda sig av skeppsvarvet i Hjälmare docka.  

Torshälla i november 2023
Leif Persson 

2023-11-11 Arkivens Dag 2023

Under lördagens temadag, Arkivens Dag, som arrangerades i Eskilskällans medverkade lokalhistorikern och styrelseledamoten i Eskilskällans Vänner, Leif Persson, som föreläsare på temat: Tidiga folkrörelser i Torshälla.
I föredraget beskrev Leif Persson folkrörelsernas utveckling i Torshälla, från omkring 1870 till 1890. Han berättade om nykterhetsrörelsens och den frireligiösa rörelsens påverkan på den tidiga arbetarrörelsen och idrottsrörelsen, med dess diskussion om etik och moral. Dessa diskussioner kom att ha avsevärd påverkan på den tidiga arbetar- och idrottsrörelsens i Torshälla.
Han berättade om hur Torshällas metallarbetare kom att organisera sig i de olika folkrörelserna och hur de kom att föra samma diskussioner parallellt samtidigt i flera föreningar och församlingar. Principen ”den skötsamma arbetaren” formades under denna tid och blev ”ryggraden” i fackföreningen och andra föreningar. Alkoholproblemet var i slutet av 1800-talet och början av 1900- talet ett stort bekymmer. I Torshälla dominerade de bägge nykterhetslogerna IOGT-logen Frid och NTO-templet Thor nykterhetsarbetet. IOGT ägnade sin energi främst mot att skapa alternativ sysselsättning i form av familjeutflykter och idrott medan NTO-templet Thor blev navet i den politiska och folkbildande rörelsen. 1902 byggde IOGT-logen en egen föreningslokal som än idag står på sin plats på Lilla gatan i Torshälla. Templet Thors lokal var den f.d. Västra Stadstullstugan i hörnet av S:t Olofs gränd och dagens Järnvägsgatan. Den revs under slutet på 1950-talet.
Påverkan från nykterhets-, bildnings- och religiösa föreningars diskussioner om etik och moral hade otvetydigt sina idébärare till den fackliga och politiska rörelsen. Inom de olika föreningarna i staden växte det fram en bestämd ideologi, som i de fackliga och politiska organisationerna fick sina pragmatiska uttolkare. Det handlade främst om moraluppfattning, bildning, kultur, nykterhet och skötsamhet. Den medvetna och upplysta arbetaren formas.
I Eskilstuna stadsarkiv vårdas de protokollshandlingar som föredragshållaren använt sig av.

2023-11-07 Föreläsning – Strindberg i Arkiv, Bibliotek och Museer

Tryggve Lundh, ordförande i Eskilskällans Vänner och ledamot i Strindbergssällskapet, föreläste för den intresserade men fåtaliga publiken om Strindbergs livslånga användning av Arkiv, Bibliotek och Museer (ABM). De 15 intresserade åhörarna på plats fick höra Tryggve berätta om August Strindbergs arbete med ABM och i dessa bildnings- och forskningsinstitutioner. Tryggve visade många exempel i text och bild.

Tryggve Lundh visade många exempel på
Strindbergs viktiga arbete för Arkiv, Bibliotek
och Museer.

2023-10-11 Föreläsning – Eskilstuna Öfre Kanalbolag

Onsdagen den 11 oktober 2023 träffades drygt 50 åhörare för att lyssna till Björn Normans föredrag om Eskilstuna Öfre Kanalbolag. Han berättade att bakgrunden till att bolaget bildades var att ett antal entreprenörer och fabrikörer i Eskilstuna med omnejd såg en vinst i att öppna upp för ångbåtstrafik från Mälaren till Eskilstuna.

*Björn Norman berättar om Eskilstuna Öfre Kanalbolag*

Redan 1851 hade ett antal intressenter i Eskilstuna och Torshälla initierat skapandet av en ångslupsförbindelse mellan de bägge städerna genom inköp av hjulångslupen Necken, senare omdöpt till Eskil, som gick i pendeltrafik på Eskilstunaån mellan de bägge städerna. Torshälla var då ännu utskeppningshamn för fabriksprodukterna från Eskilstunaindustrin. Genom en kanalförbindelse mellan Mälaren och Eskilstuna kunde man undvika omlastningen av gods i Torshälla och då kunde även tid och kostnader sparas in. Fabrikören Theofron Munktell i Eskilstuna var en av de främsta pådrivarna.
Bolaget sökte 1853 statligt bidrag för byggandet. Riksdagen beviljade 1854 ett bidrag på
100 000 riksdaler. Starten av kanalbygget förbi Torshälla och till Eskilstuna inleddes 1855 och kunde avslutas fem år senare. Men det fanns ingen förbindelse mellan Eskilstuna Nedre hamn, Norra hamnen (vid Nybronplan) och stadens kärna (Rådhusbron/Smörparken).

Av naturliga skäl kom hamnen att ligga mittemot Munktells mekaniska verkstad, nedströms Faktoriholmarna. Nya intressenter önskade nu förlänga vattenförbindelsen ända upp till stadens centrala delar, till Rådhusbron. Därmed öppnades möjligheten för ett antal entreprenörer att starta Eskilstuna Öfre Kanalbolag.
Intressenterna i det nya bolagets ledning var både gamla och nya namn såsom: Lars Gustaf von Celsing, Theofron Munktell, L. F. Ståhlberg, Ch. Heljestrand och landshövdingen Gustaf Lagerbjelke var ordförande.
Arbetet med den nya slussen vid Faktoriholmarna var klar 1865 och nu skulle ångbåtarna kunna segla hela vägen mellan Mälaren och Eskilstuna. Det enda problemet var att den övre slussen, byggd i timmer, var 2 fot för smal jämfört med Torshällaslussarna! Detta problem kunde dock avhjälpas när slussen blev stensatt några år senare.
Vid övre hamn kunde von Celsing bygga sitt ståtliga magasin som idag är svenska kyrkans förvaltningsbyggnad. Björn Norman tog oss igenom dess olika inspirationer och utseenden.

Åhörarna vid kvällens föredrag fick också en genomgång av de magasin som fanns före 1860 i Torshälla hamn. Man kunde också konstatera att de misstag vi gör idag gjordes även då. Det visade sig att kanalbygget inte var brett nog för att hjulångaren skulle kunna ta sig fram mellan Torshälla och Eskilstuna.

Leif Persson

*Det omdöpta Eskilstuna nu Eskilstuna II, lämnar just övre slussen och stävar förbi Eskilstuna Nedre hamn, foto efter 1868. Ea Museer.*

2023-09-19 Föreläsning – Biby Herrgård – Ett fideikommiss berättar

Tiderna förändras och järnvägen tar över transporterna av gods och annat. Under 1960-talet tillkom Nybron i ny tappning som inte var öppningsbar. Därefter har fler broar byggts och de flesta av dem är så låga att det absolut inte finns någon chans att ta sig under dem.

Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner bjöd in till föreläsning om Biby herrgård fideikommiss sedan 1700- talet. Anna Sophia von Celsing, som vuxit upp på gården, berättade om dess historia.

Biby Herrgård köptes i slutet av 1700-talet av familjen Celsing.

Hit fördes en stor samling föremål med bl a 100-talet målningar, akvareller och topografiska blad från det osmansk-turkiska riket där Gustaf Celsing (född 1679) och hans två söner varit diplomater i Konstantinopel. Samlingen placerades i det s k Turkiska rummet på gården.

I samband med att gården såldes för några år sedan lämnades gårdens mycket omfattande arkiv över till Riksarkivet och till Eskilstunas stadsarkiv. Målningarna såldes till emiren i Qatar.
Anna Sophia von Celsing höll ett mycket underhållande, uppskattat och medryckande föredrag och fick stora applåder av de 65 åhörarna.

Bilder från föreläsningen:

Anna Sophia von Celsing visar stolt upp boken om Biby Herrgård.

2023-09-05 Medlemsaktivitet – Guidad visning av utställningen Axel Oxenstierna och Jäders Kyrka

Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner startade höstprogrammet den 5 september 2023 med ett besök i Jäder. Först besökte de 25 medlemmarna utställningen om rikskansler Axel Oxenstierna som finns i Jäders gamla kyrkstallar. Guiderna Åsa och Jan Brandt, som skapat utställningen, tog väl hand om besökarna och berättade om Oxenstiernas liv och leverne. I de sex rum visas förutom Axel Oxenstierna även Sverige under stormaktstiden.
Därefter tog Charlott Mörner emot i Jäders kyrka Det kan nämnas att Axel Oxenstierna och hela hans familj ligger begravda i en krypta byggd under kyrkgolvet. I kyrkan finns också ett förnämligt altarskåp tillverkat i Bryssel på 1500-talet. Det har tidigare varit placerat i Storkyrkan i Stockholm. Medlemmarna var eniga om att besöket i Jäder var mycket uppskattat. Se gärna hemsidan eskilskallansvanner.se för att se några bilder. Där finns också några bilder från besöket.

Nils Mossberg, som också är fotografen till nedanstående bilder

2023-08-28 Guidad visning av Arkeologidagen vid Eskilstuna slott och kloster

Under Arkeologidagen den 27 augusti, som Eskilstuna Stadsmuseum arrangerade tillsammans med arkeologen Erica Strengbom, anordnades en utflykt vid grunderna för Eskilstuna slott och kloster.

Utflykten blev en stor framgång då hela 237 besökare kunde räknas in av arrangören. Erica Strengbom tog oss med på en promenad runt Slottsskolans skolgård där vi kunde se de kvarvarande lämningarna efter slott och eventuellt även efter klostret.
Flera av de synliga lämningarna på skolgården är inte utforskade och deras funktion är fortfarande oklar. Erica Strengboms arkeologiska rapport är nu klar och fynden och lämningarna är nu daterade.

Den 28 november kommer därför arkeologen Erica Strengbohm tillbaka till oss i Eskilskällans Vänner och kommer då att berätta om de sex faser av bebyggelse och även dateringar av dessa.

Leif Persson

2023-08-24 Guidad visning av utställningen Gyllenhielm och Ribbing

Torsdagen den 24 augusti 2023 beställdes en guidad visning av utställningen. Tryggve Lundh, föreningens ordförande, tog emot 14 personer i entrén till utställningen. Han berättade om livet på Sundbyholm och om makarna Gyllenhielm och Ribbings liv i övrigt. Besökarna var nöjda efter att ha fått denna guidade visning. Den tog ungefär 45 minuter. Några frågor ställdes och svar kunde självklart ges.

Vill du också boka en guidad visning? Ring ordföranden på 070-340 74 15 eller sänd ett mejl till info@eskilskallansvanner.se. Berätta om när, datum och tid, ni önskar visning och antal personer. Vi återkommer till er med besked.

Pris för guidad visning: 100 kr/person.

Tryggve Lundh visar och berättar om Trossen under 1500-talet.
Foto: Tiina Turpeinen

2023-08-06 Bröllop hos Gyllenhielm och Ribbing

Söndagen den 6 augusti anno 2023 inträffade en lycklig händelse i utställningen om Karl Karlsson Gyllenhielm och hans hustru Kristina Ribbing! Ett ungt par tog tillfället i akt och bjöd in sina familjer till bröllop.
De sa ja till varandra i allégången upp mot Slottet! Förrättaren noterade att lyckotårar rann nedför kinderna på paret. De är så lyckliga! Familjerna är också glada! Många noterade att detta var en mycket lycklig stund för alla inblandade. Barnen som fanns med på tillställningen provade några av aktiviteterna som finns i utställningen som exempelvis att leka med bondgården och rita.
Bilderna visar brudparet i gången upp mot Slottet.

2023-06-22 SR P4 Sörmland på besök hos Karl Karlsson Gyllenhielm och Kristina Ribbing.
Ladan i Sundbyholm

Kerstin Svensson, journalist och reporter på SR P4 Sörmland, besökte på torsdagsmorgonen utställningen i Sundbyholm.
Jan Brandt och Tryggve Lundh tog emot och berättade om paret och deras liv. Besöket startade med ett besök i Gyllenhielmska Skolan som finns uppbyggd i utställningen. I bakgrunden hördes den fina körsången. De sjöng psalmer som Gyllenhielm skrev när han satt i fängelse i Polen. Utställningen är ju uppbyggd på några av de miljöer som dessa två levde i under 1600-talet.
Kristina Ribbing skötte parets gods och gårdar runt om i Sverige, eftersom Karl Karlsson Gyllenhielm var ute och krigade.
Sundbyholms Slott var det slott som Kristina Ribbing bodde mest på. Här byggde hon också upp den stora trädgården.

Jan Brandt och Tryggve Lundh berättade vidare om att de som besöker utställningen är i alla åldrar. Härom dagen hade de besök av en 6-årig pojke som roade sig med att räkna alla figurer som Jerker Brandt tillverkat.

Kerstin avslutade sitt radioreportage med att säga att utställningen är väl värd ett besök. Vi kan inte annat än hålla med! En kommentar hon också delar med många besökare.

Utställningen är öppen onsdag-söndag varje vecka fram till mitten av augusti. Därefter övergår den till att vara öppen torsdagar och söndagar. Tiden är 11-16. Entrén är 50 kr, ungdomar under 18 år har fri entré i målsmans sällskap.

Välkomna!

Kerstin Svensson, t v, i sällskap med Tryggve Lundh och Jan Brandt

2023-06-17 Invigning av utställningen Karl Karlsson Gyllenhielm och Kristina Ribbing.
Ladan i Sundbyholm

Eskilskällans Vänner invigde lördagen den 17 juni 2023 utställningen, som byggts upp av Jan Brandt, om Karl Karlsson Gyllenhielms och Kristina Ribbings liv på bl.a. Sundbyholms Slott.

Invigningen inleddes av att Rekarne Folkdansgille spelade och dansade. Därefter ledde de publiken upp till entrén på Ladan och utställningen.

Tryggve Lundh hälsade välkommen och berättade kort om själva uppkomsten av utställningen. Han berättade också om vilka som stöttat föreningen i uppbyggandet.

Riksdagsledamot Hans Ekström hade till uppgift att inviga utställningen. Hans började med att berätta om den tid Gyllenhielm och Ribbing levde i och hur samhället historiskt såg ut. Därefter avslutade han med att förklara utställningen invigd.

Tänk, som om inte detta var nog! Där kom självaste huvudpersonerna tillsammans med hovdamer vandrande mot utställningen. Ann-Sofie Wågström gestaltade Kristina Ribbing och Ulv Otternäs Karl Karlsson Gyllenhielm.

Vi var sammanlagt 220 personer kunde därefter besöka den historiska utställningen. När besökarna kom in i Ladan fick de höra en kör sjunga psalmer som Gyllenhielm komponerat.

Fotograf: Hans Henningsson.

Fotografer: Bild 1 och 2: Sven-Erik Ålund, bild 3: Hans Henningsson.

2023-04-18 Karl Karlsson Gyllenhielm och Kristina Ribbing.
Föreläsare: Sanna Nyholt och Nils Mossberg

Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner arbetar sedan en tid tillbaka intensivt med utställningen i Sundbyholm som handlar om Karl Karlsson Gyllenhielm och Kristina Ribbing som ägde Sundbyholms Slott och stod som grundare av Gyllenhielmska Skolan. Därför passande det bra att förbereda oss om vad dessa två åstadkom för nära 500 år sedan. Tisdagen den 18 april 2023 guidade Sanna Nyholt och Nils Mossberg, båda Eskilstunabor och arkivarier, oss genom Gyllenhielms och Ribbings liv, allt från uppväxten och fram till stora och magnifika begravningsprocessioner. Sanna berättade om hur Kristina Ribbing styrde godsen och slotten runt omkring i stormakten Sverige. Stormakten bestod av Sverige, Finland och Ingermanland som är en del av Ryssland. Vi fick höra om Gyllenhielms tid i fängelse i Polen. Många frågor ställdes efter avslutad föreläsning. Några handlade om stormaktens gränser, andra om stavning av namnen. Nils påminde medlemmarna om att nästa medlemsaktivitet i maj är en förhandsvisning av utställningen i Sundbyholm.

2023-03-21 Karl IX – Kampen om kronan. Föreläsare: Erik Petersson

Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner besöktes tisdagen den 21 mars av Linköpingshistorikern Erik Petersson. Han höll ett intressant och spännande föredrag om Karl IX. De ca 70 åhörarna som samlats på Contrast fick en nyanserad bild av Gustav Vasas yngste son som kunde vara hänsynslös mot sina fiender men lika hänsynslös som han var mot dem, lika kärleksfull var han mot sin familj. Erik Petersson berättade också hur Karl IX hjälpte sin äldre bror, Johan III, till tronen och hur familjerelationer ledde till Sveriges sista inbördeskrig. Åhörarna fick också veta hur han genom sitt kontaktnät kunde bidra till internationellt utbyte och introducerade tekniska innovationer som skulle bli viktiga både för handel och industri. Efter föreläsningen fanns också en del frågor som Erik Petersson gärna svarade på.

2023-02-04 En drottnings revansch.
Föreläsare: David Lindén

Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner hade lördagen den 4 februari 2023 besök av historikern och författaren David Lindén som skrivit en bok om Karin Månsdotter, flickan av folket som gifte sig 1568 med kung Erik XIV.
Karin Månsdotter kallades på 1800-talet ”liten Karin” vilket Lindén visade att så inte var fallet. Hon var intelligent, förutseende och ibland hänsynslös. Hon överlevde sina fiender och tvekade inte att ta strid för det hon trodde på. David Lindén trollband de drygt 50 åhörarna med okänt källmaterial och uppdaterad forskning.
Han gjorde jämförelser i form av slående och fyndiga metaforer som gav ett djup till det som hon åstadkom under sin tid som kung Erik XIV frilla och hustru. En stark och klok kvinna, en inspirerande författare.

2023-01-30 Lokalhistoriska Priset 2022: Bo Niklasson och Det Gamla Tryckeriet.

Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner besökte måndagen den 30 januari 2023 Det Gamla Tryckeriet för att äntligen få överlämna det Lokalhistoriska Pris 2022.
Bo Niklasson och Det Gamla Tryckeriet var mottagare av priset och vid ceremonin deltog i stort sett hela styrelsen.
Priset bestod av glaskaraff, blommor och ett inramat diplom med motiveringen till överlämnandet.
Motiveringen formulerades enligt följande; ”Priset tilldelas Bo Niklasson och Det Gamla Tryckeriet för mångårig, mångsidig, kulturhistorisk verksamhet såväl musealt, pedagogiskt, estetiskt och utgivningsmässigt. Vi tackar varmt för era insatser såväl bildmässigt som bokstavligt.”
För den som inte besökt tryckeriet rekommenderar vi detta varmt.
Från Eskilskällans Vänner deltog Leif Persson och Yvonne Karlsson.

Bo Nicklasson, Lokalhistoriska pristagaren.

2022-11-12 Arkivens Dag – Föredrag om projektet Gyllenhielm-Ribbing.

Här nedan finns länk till bildspelet som Tryggve Lundh visade.

Arkivens dag GR bildspel 12 nov22 Tryggve (002)Ladda ner

2022-11-08 Idrott i förändring – från lek och fritidsnöje till elitverksamhet
Föreläsning: professor emeritus Christer Ericsson

Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner, hade i tisdags den 8 november, glädjen att kunna presentera professor emeritus Christer Ericsson, som föreläsare inom idrottshistoria på temat hur lagidrotten i en globaliserad värld, där föreningarna förvandlas från medlems-kontrollerade, till att bli utsatta för kommersialisering.

Särskilt uppskattat är det för en lokalhistorisk förening som vår, som vill befordra och väcka intresse för lokalhistoria hos allmänheten, då professor emeritus Christer Ericsson för 40 år sedan i Eskilstuna, var en av deltagarna i den första lokalhistoriska specialkursen på Mälardalens högskola i Eskilstuna / Västerås. Vid den tidpunkten var Christer Ericsson bruksarbetare på Nyby bruk i Torshälla och skrev sin första lokalhistoriska uppsats om sociala förhållanden och strukturer inom arbetarkollektivet på Nyby bruk i Torshälla. Hans intresse för historia var nu väckt och i sin fortsatta akademiska gärning kom han ännu en gång att fokusera på sociala – och maktstrukturer på Nyby bruk och andra järnbruk och företag i Sverige. Han har återkommande deltagit i nationella och internationella projekt och i ett flertal böcker skildrat patriarkaliska förhållanden inom svenskt och utländskt företagande. Och särskilt har Christer Ericsson skildrat idrottens roll i dessa maktstrukturer.

När marknadskrafter gör sitt intåg på folkrörelseområdet utsätts föreningsdemokratin för stora påfrestningar. I en historisk tillbakablick skärskådade professor emeritus Christer Ericsson lagidrottens utveckling, från en bred folkrörelse med medlemsdemokrati i slutet på 1890-talet / början på 1900-talet, till att bli marknadsanpassad och där andra, nya, krafter kom att dominera flertalet lagidrotter. Och i den processen kom demokratin att hotas. Professor Ericsson gav vidare en utblick i dagens situation inom den svenska lagidrotten och de utmaningar som lagidrotten står inför. Han behandlade i sin föreläsning några föreningar i Eskilstuna från både dam – och herrfotboll.

Föreläsningen samlade ett 30-tal åhörare från flera större och mindre lagsportföreningar och efter föreläsningen utspann sig en livlig diskussion om Eskilstunaidrottens möjligheter och utmaningar. Tillfälle gavs också att inhandla några boktitlar från professor Ericssons författarskap på föreläsningstemat.

Leif C Persson
Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner

2022-10-24 Skrivelse till Eskilstuna kommun med förslag om att namnge gata eller torg efter Bror-Erik Ohlsson

Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner föreslår att Bror-Erik Ohlsson får en gata eller torg uppkallad efter sig i Eskilstuna. Skrivelsen till Stadsbyggnadsförvaltningen, Namnberedningen ses nedan.

Bror-Erik Ohlsson
Härmed föreslås att förre stadsarkivarien Bror-Erik Ohlson 1937-2020 får en gata eller torg uppkallad efter sig i Eskilstuna.
Bror-Erik Ohlsson var en författare som under ca 50 år forskat och skrivit om Eskilstuna kommuns historia och publicerat flera böcker i ämnet. Han var redaktör för flerbandsverket Eskilstunas historia.
Bror-Erik Ohlsson var under många år även ordförande för Lokalhistoriska Sällskapet i norra Sörmland. Under hans kraftfulla ledning gav Sällskapet ut Lokalhistoriskt Forum, ordnade studieresor och startade skrivarcirklar. Sällskapet gav också ut årsböcker i vilka många från skrivarcirklarna medverkade.
Hans mål var att många skulle få kunskap om och möjlighet att själva utforska sin historia.
Han var en outtröttlig folkbildare.
2005 utnämndes han till hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Eva Alström
Lokalhistoriska föreningen Eskilskällans Vänner